BRÖLLOPSFOTOGRAFERNA

Feb 14, 2019
Av: Moa Almeräng

VÅR HISTORIA

När vi träffades på en fotoutbildning utanför Hudiksvall för snart 9 år sedan visste vi inte att just bröllopsfoto skulle bli vår passion och en del av vårt levebröd. Det började med att en vän till en vän frågade om vi kunde fota deras bröllop. Nja, tänkte vi, men efter lite betänketid sa vi ja. Det har vi aldrig ångrat. Något väcktes till liv och när vi åkte hem efter de bröllopet var vi både upprymda och helt slut.

FÖRSTA PARKETT

Att fota bröllop är på många sätt ett stor privilegie. Vi får resa och se nya platser, träffa människor, vara kreativa och vi får jobba tillsammans. Men bäst av all är att vi har första parkett på vigseln och vi får ta del av varje brudpars berättelse. Vi älskar att berätta historier med våra bilder och att fånga det som är äkta. Vi brinner för att återge det som egentligen inte går att återge. Bilderna ska kännas.

REKOGNOSERA

är inget ord vi använder särskit ofta. Däremot använder vi ofta “reka”. Det är det vi gör inför ett bröllop. Oftast rekar vi främst plasterna vi ska fota porträtt på. Där vill vi ha ett landskap, en hage, en byggnad, en bänk, en busshållplats, egentligen vad som helst som vi går igång på och tror kan bli bra på bild och som passar det brudpar vi ska fota. Vi vill även att ljuset ska vara fördelaktigt på platsen. Oftast går det till så att brudparet har en tanke om en fin plats de sett, vi åker dit och rekar ljus och vinklar, tar några bilder och känner in omgivningen. När brudparet väl kommer så följer vi “flowet” och oftast blir det mycket bättre än vi tänkt när vi rekade och tog bilder på varandra.

VISIONSBILDEN

Vi har säkert hundratals sånna här bilder på varandra där vi bara står rätt upp och ner och ser ganska sura ut ( vi kan kalla det fokuserade) eller när vi har den där härliga pratminen. Vi testar och visionerar in brudparet i bilden, skulle det här kunna vara något att satsa på? Och när brudparet anländer och vi börjar fota på riktigt så händer det. Trots allt så är en fotograf i regnjacka inte riktigt lika vackert som ett förälskad brudpar.

ATT VARA GIFT MED SIN KOLLEGA

Många är fundersamma över hur det funkar att jobba tillsammans när man är gifta. Frågan är inte konstig alls. Det kan finnas svårigheter med att göra i stort sett ALLT tillsammans och jag tror att många (likt oss) i sitt äktenskap erfar att man har en del slitningar ändå utan att vara kollegor. Men vi skulle absolut säga att fördelarna väger över. När vi började att jobba tillsammans gjorde vi det inte på heltid utan fotade enstaka uppdrag här och där. Då hade en av oss annat jobb vid sidan av. Successivt ökade uppdragen och vi valde att släppa extrajobb och satsa tillsammans fullt ut. I och med detta har vi fått öva och har stegvis växt in i att vara gifta och kollegor samtidigt. Visst har tålamodet fått prövning och ibland har berg behövts bestigas men det har alltid funnits en nerförsbacke på andra sidan. Det är en välsignelse att vara kollega med den man har valt att leva sitt liv med. Vi får spendera mycket tid tillsammans, uppleva mycket gemensamt, ta beslut och gå i samma riktning. Svaret på frågan skulle väl bli ungefär: Vi gillar verkligen att jobba tillsammans!

MEN, LEVER NI VERKLIGEN PÅ DETTA?

Det enkla svaret är ja. Men att fota bröllop är bara en del av det vi gör som fotografer. Ofta är bröllopssäsongen begränsad till vår/sommar/höst (ivarjefall när man bor på västkusten som sällan erbjuder vackra vinterlandskap) så annat levebröd behövs också. Vi fotar en hel del interiör, bostäder och arkitektur. Vi riktar oss även till företag och gör bilder för marknadsföring och porträtt. Många frågar vad som är roligast och det kanske lite tråkiga svaret brukar bli att det är variationen som är det bästa. Men okej om vi måste välja så är det nog ändå bröllop som får oss att gå igång mest.

VILKA ÄR NI ANNARS DÅ?

Vi träffades som sagt för nio år sedan och sedan dess har vi inte skiljts åt många dagar. 2013 gifte vi oss, ganska unga i mångas ögon men vi var så säkra på att detta var helt rätt. Vi är uppväxta på olika håll, Hannes i Småland och Moa i Närke. Men eftersom Hannes gick sin fotografutbildning här i Göteborg så blev det vår plats på jorden. Sedan ett år tillbaka är vi föräldrar till Viola. En sprudlande liten tjej som vi är så tacksamma för. Vi delar även en varm tro på Jesus och vill leva och gå i hans fotspår så gott det går.

Av: Moa Almeräng, Feb 14, 2019